Somalier i Sverige

De första somalierna kom till Sverige redan på 1960- och 1970-talet. Många av dem var välutbildade och inte sällan tvåspråkiga. Förutom somaliska talade många antingen italienska eller engelska och de integrerades förhållandevis väl i det svenska samhället. Men det var först 1988-1989 som ett större antal somalier sökte asyl i Sverige. Under dessa två år sökte 974 somalier asyl. Skälet var oroligheter i hemlandet. Under slutet av 1980-talet hade motståndet mot landets diktator Siad Barre växt sig allt starkare. Men Barre satte hårt mot hårt, fängslade och förföljde oliktänkande. Upproret mot honom nådde sin kulmen 1991 då han slutligen störtades från makten.

Någon fred uppnåddes aldrig i Somalia. De tidigare allierade inom motståndsrörelsen övergick till att bekämpa varandra. En allt mer våldsam situation uppstod med humanitär katastrof som följd. Allt fler somalier såg sig tvingade att lämna landet. Mellan 1988 och 2008 sökte 25 339 somalier asyl i Sverige. Innevarande år, 2009, slår antalet asylsökande från Somalia rekord. Somalierna är nu den största asylsökande gruppen och Migrationsverkets prognoser säger att än fler kommer att söka sig till Sverige.

 

Kort bakgrund

Som alla länder i Afrika, förutom Etiopien, var Somalia länge kolonialiserat. Det territorium som idag heter Somalia var uppdelat mellan två kolonialmakter. På 1880-talet upprättades ett brittiskt protektorat i nuvarande norra Somalia (Somaliland). Engelsmännen hade upptäckt områdets strategiska läge invid Adenviken och hade sen länge en flottbas i Aden i Yemen för att skydda den livsviktiga båttrafiken genom Suezkanalen. Man bildade Engelska Somaliland för att få än bättre kontroll över trafiken. Snart följde italiernarna efter och skapade, längs Stilla Oceanens kust – Italienska Somaliland.

kartaInnan engelsmännen och italiernarna annekterade området var Somalia inte ett sammanhållet land. Folket i området såg sig knappast som om de levde i ett och samma land. Men under åren med kolonialt styre växte sakta men säkert en känsla av nationell gemenskap fram.

Republiken Somalia bildades 1960 efter en sammanslagning av brittiska Somaliland (norr) och italienska Somaliland (syd). Mogadishu blev landets huvudstad. Det var efter en lång kamp förd av det politiska partiet Somali Youth Leaque (SYL), under ledning av Abdullahi Isse, som landet kunde utropas till en självständig stat.

Aden Abdullahi Osman valdes av SYL-parlamentariker till Somalias första president, en post han innehade fram till 1967 då landets första demokratiska val hölls. Abdirisashid Sharmarke vann valet men mördades 1967 av kommunistiska upprorsmän från nordöstra Somalia. Kuppmakarnas ledare, general Siad Barre upplöste generalförsamlingen, förbjöd andra politiska partier och upprättade ett högsta revolutionsråd och knöt starka band med Sovjetunionen.

1991 störtades Siad Barre. Ingen grupp har sedan dess lyckats ta makten över hela Somalia. Det råder sedan dess anarki i landet och Somalia är den enda nation i världen som saknar centralregering. Landet räknas som ett av världens mest förödda länder.

 

Somaliland

I samband med att Siad Barre störtades utropade sig föredetta brittiska Somaliland självständigt. Landet är dock inte erkänt av det internationella samfundet, men har haft demokratiska val och är till skillnad från övriga Somalia fredligt och stabilt. Landet där Hargeysa är huvudstad arbetar med att bygga upp demokratiska statliga strukturer och kämpar för att bli erkänt som stat.

 

Befolkning

Som folk är somalier påfallande enhetligt. Till skillnad från många andra afrikanska stater består befolkningen inte av olika folkgrupper och stammar. Somalierna har, med få undantag, samma ursprung och historia, talar samma språk och bekänner sig till samma tro, sunnitisk islam. Det traditionella sättet att leva, alltså långt före staten Somalias födelse var boskapsskötarens. Somalia är Afrikas mest utpräglade nomadkultur, vilket är en förklaring till att många somalier hamnade utanför Somalias nuvarande gränser. En nomad söker sig till platser där livsbetingelserna är bäst och ser inte till nationsgränser. Uppskattningar visar att omkring 80 procent av befolkningen har varit nomader. Det var först på 1950-talet som inflyttning till städerna blev vanligt.

MER TEXT KOMMER